Känns som att jag står och trampar på samma ställe men ändå går jag framåt
Ja typ så känns det!
De senaste veckorna har jag funderat mycket på vad jag egentligen vill med min träning.
För en månad sen kände jag mig oerhört stor, för att jag körde så fruktansvärt tung styrketräning.
Började därför köra lite mer kondition, och lägre vikter / fler repetitioner det är inget jag ångrar!
Men samtidigt känns det som att jag står och stampar på samma ställe. Jag tränar hur bra som helst, jag äter inget onödigt mitt i veckan.. Men jag har så många tankar i huvudet som gör mig fruktansvärt stressad(?!)
Jag har mål i huvudet, jag har mål över hur jag vill se ut. Jag försöker varje dag & jag vet att jag kommer närmare och närmare mina mål. Men ibland, vissa dagar så är det precis som att jag inte kommer ihåg att den största anledningen till att jag tränar så mycket är för att jag mår helt underbart av det.
Istället har jag stressade tankar inom mig att jag vill ha resultat. Men det tar tid, det tar tid för kroppen att ändra sig. Som nu har jag börjat köra mycket kondition. Visst jag börjar redan känna mig "lättare" i kroppen men den stora förändringen kanske inte kommer förrän om 1-2 månader.
Haha det där eviga dilemmat om att vilja ha RESULTAT. Som idag märkte jag att mina magrutor inte var där som dem var där i somras. Istället för att gräva ner mig och bli ledsen, fick jag ännu ett mål. Att få tillbaka några rutor, att köra mer magträning. För då har jag en anledning till att träna magen.
Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägget. Eller jo det vet jag, jag vill att alla ni som också får såna stressade tankar som också vill att det ska synas att ni sliter och kämpar med träningen. Det tar tid, kroppen är något man måste lära sig att samarbeta med. Och det kan ta flera månader innan man vet vad som funkar bäst för en själv. Somsagt, jag håller fortfarande på att testa olika saker för att se vad min kropp mår bäst av!
Men ge för tusan inte upp, då blir det bara ännu tyngre att sen börja om igen några veckor senare. Jag har kämpat dag in och dag ut nu mer än ett år, klart jag har velat ge upp. Flera gånger! Men redan från start lovade jag mig själv att inte ge upp hur gärna jag än hade velat det.
Det är klart att jag också ibland bara vill "pissa på" träningen och ibland bara trycka i mig en massa skit varje kväll. Men det misstaget gjorde jag förra året. & hur mådde jag av det? Riktigt dåligt!
Nu jäklar lägger jag i en högre växel, jag tävlar mot mig själv. Jag tävlar om att må ännu bättre, känna mig ännu bättre och trivas med mig själv ännu bättre.
Over & out. /F
